månadsarkiv: september 2014

Intervju med Iolanda

HÄXA I BARCELONA

Iolanda 1
Vi sitter på en takterass i Barcelona och samtalar om häxornas tro, Iolanda Rinçon Marcos och jag. På dagen har det varit uppåt 30 grader varmt och vi njuter av svalkan som kommer med kvällsmörkret. I en lykta på bordet brinner en fladdrande låga och lyser upp Iolandas ansikte och jag lyssnar när hon berättar.

– Jag vill inte påstå att jag är häxa, först vill jag lära mig mer. Men häxornas tro intresserar mig och det är den vägen jag går. Jag tror att det finns gammal kunskap, nästan bortglömd, men som går att återupptäcka. Det handlar om att förbinda sig med allt som finns i naturen och kommunicera med det. Då kan en till exempel förstå vad olika örter kan användas till. Kanske är det något jag har med mig från ett tidigare liv, jag känner det i varje fall så.

Iolanda födde sitt första barn för en månad sedan. Medan vi pratar sover babyn i hennes famn, mätt på mjölk och kärlek. Iolanda berättar att det inte är vanligt att amma barnen i Spanien, de flesta uppföds med flaska och modersmjölksersättning. Det är vanligt att kvinnor föder sina barn på det datum som sjukvården har bokat in dem på, med all medicinsk och teknisk support, och de som föredrar en helt naturlig förlossning är få.
– Men jag fick föda naturligt, precis som vi ville, säger hon. Jag gillar det naturliga och jag tror på den kvinnliga kraften, visdomen, att vi innerst vet vad som är bra för oss och barnen.
Iolanda träffar ibland andra kvinnor, gärna vid fullmåne, och håller ceremonier tillsammans med dem. De är i någons hus eller så tar de tåget till skogen eller stranden. De sjunger, ber och mediterar, de skickar healing till någon som behöver det. Ceremonierna utförs på olika sätt beroende på vem som leder dem. Ibland åkallar de en mångudinna, andra gånger sjunger de istället sånger för rening, healing eller andra behov. Iolanda känner inte till varifrån dessa sånger kommer men hon har märkt att de har effekt.

– Tillsammans med kvinnogruppen har jag studerat en bok av Miranda Gray som heter Red Moon – Understanding and using the creative, sexual and spiritual gifts of the menstrual cycle. Vi har lärt oss womb blessing, på svenska livmodervälsignelse, en meditation som gör att kvinnor får tillbaka sin kraft. Vi skapar kontakt med Den Feminina Gudomligheten och får av henne energi för att läka och stärka oss själva och vår relation till Månen och Jorden. Genom den meditationen kommer den kvinnliga kraften att spridas i världen och återställa balansen.


Som jämställd och bisexuell undrar jag genast om män kan delta i de här meditationerna.
– Vid våra möten har det visserligen bara varit kvinnor, säger Iolanda, men det finns inget som hindrar att män deltar i de här meditationerna. De stärker då sin kvinnliga sida. Vi har ju alla både manligt och kvinnligt inom oss. Jag känner inga manliga häxor, men en manlig shaman som är en mycket bra healer.
Vi kommer in på att häxkraft av tradition har haft ett dåligt rykte i Spanien som är ett katolskt land, där kyrkan har haft och i vissa kretsar ännu har stort inflytande. Kyrkan har fördömt häxor, har varnat för, hetsat mot och dödat dem, och fortfarande är många rädda för häxor. Men Iolanda tror det håller på att ändras. Idag finns många som håller på med olika former av häxkonst, det har till exempel blivit vanligt med healing och tarotläggning.

Iolandas dröm är att lära sig så mycket om häxkonsten att hon själv kan undervisa. Hon vill fördjupa sig i örtkunskap, meditationstekniker, healing, personlig utveckling och sedan själv hålla kurser och workshops i detta. Både kvinnor och män skulle vara välkomna. Men ännu är hon inte där.
– Jag vill gå min egen väg, säger hon. Det måste finnas ett allvar, det räcker inte att klä sig i långklänning och månsmycken för att vara häxa. Ibland kan jag tycka det blir för mycket sånt, kristaller och annan rekvisita. Jag vill gå på djupet, jag vill utveckla mina andliga sinnen och nå kontakt med mitt högre jag.
Hon berättar om när hon gick sin första reikikurs och märkte hur hon tog in andras energier genom sina händer och att hon kände vad som pågick i ”klientens” kropp. Det var så hon upptäckte sin förmåga att känna av energier, inte bara med händerna utan i hela kroppen. Hon registrerar ofta stämningar i hus och på platser. Hon får inga bilder men uppfattar känslor och ibland dofter. Men hon erkänner att hon ofta misstror sig själv, att hon balanserar mellan tvivel och övertygelse.
– Det är därför jag ännu inte vill säga att jag är häxa. Jag väntar lite till. Men någon gång när jag tillåter mig att tänka att jag redan är häxa och alltid har varit det, då känner jag mig glad och befriad.

Olika livsstilar

Barcelona 001
Igår kom jag tillbaka hem efter en vecka i Barcelona och förundras över hur annorlunda livet kan vara. Visst går det att med en axelryckning ta allting som självklart och bara njuta av värmen, solen, folklivet, vackra gamla hus och vackra människor. Men eftersom det tillhör min personlighet att fundera djupare över det mesta är jag nu fullt upptagen med att jämföra vår nordiska livsstil med katalanernas. Så mycket skiljer deras myllrande och bullrande storstadsliv från våra grönskande landskap och friska lövdofter. Vilka är fördelarna? Vad får de istället? Men det jag först av allt frågar mig är hur en kan utöva sin tro där, mitt i staden och i avsaknad av närheten till naturen. Därför har jag intervjuat en häxa boende i Barcelona och den intervjun kommer du att få läsa om några dagar.

För nu ska jag kasta mig in i det rakt motsatta livet, nämligen vikingamarknaden i Gudahagen som hålls kommande helg i Näsum i nordöstra Skåne. Alltså måste jag packa vikingatält och husgeråd, marknadsvaror och runpåse, mat och varma vikingakläder och hinner därför inte skriva mer just nu. Vi hörs igen nästa vecka!

Eta i Foteviken