månadsarkiv: oktober 2014

Nytt liv på landsbygden

Fredag den 10 oktober lägger Kristina Belfrage, fil. mag vid SLU i Uppsala, fram en kontroversiell doktorsavhandling. Hon vill visa att små lantbruksenheter som är inriktade på att samtidigt producera såväl livsmedel som gödning och drivmedel är mest gynnsamma för den biologiska mångfalden. Bäst resultat fås om lantbruket består av både åkrar, beteshagar, kanske till och med skog, och omfattar flera olika djurslag.

TTD-4586
Det lantbruk Belfrage förespråkar är alltså raka motsatsen till det ideal som har rått sedan 1950-talet då jordbruket fick en ensidig inriktning på antingen spannmålsodling eller djurhållning. Mindre åkrar slogs samman, pilevallar höggs ner och bäckar lades i kulvert, allt för att rationalisera och industrialisera odlandet. De många lantarbetarna ersattes med maskiner. Detta storskaliga lantbruk har avfolkat landsbygden, reducerat arbetstillfällena och har haft en utarmande effekt på jorden.

Kristina Belfrage menar att om djur saknas på ett lantbruk går vi miste om möjligheten att dra nytta av de ekosystemtjänster som djuren ger. Det handlar till exempel om deras förmåga att omvandla betets växtnäring till högvärdigt protein. Deras gödsel blir näring för åkrarna och förbättrar avkastningen.

Avhandlingen vill visa att det inte behöver finnas ett motsatsförhållande mellan hög biologisk mångfald och hög matproduktion, vilket de som förespråkar industrijordbruk menar. Tvärtom verkar det finns ett positivt samband mellan dessa båda. Ju större mångfalden är, desto fler munnar kan mättas enligt Kristina Belfrage. Och det är av stor betydelse eftersom vi i framtiden måste kunna producera mat till allt fler.

Musse 007
I takt med att oljeresurserna tar slut kommer behovet av biobränslen att öka. Belfrages undersökning visar att om ett lantbruk använder sig av kombinationen arbetshäst och rapsoljedriven traktor blir den totala avkastningen optimal, ett scenario som framstår som idylliskt men som alltså kan vara helt realistiskt.

– Mina slutsatser är utmanande och skiljer sig delvis från dem som presenterats i miljörådsberedningens betänkande om landsbygdsprogrammet, säger Kristina Belfrage i ett pressmeddelande.

Om Kristina Belfrages idéer tas väl emot kommer landsbygden att få nytt liv. Hon menar att lantbruket skulle kunna ge fyra gånger så många arbetstillfällen som idag. Framtidens lantbruk behöver kunnig arbetskraft. Och förhoppningsvis kan vi med nutida kunskaper om ergonomi undvika gamla tiders råslit och istället göra arbetet inom lantbruk till något för kropp och själ välgörande och hälsosamt. Att arbeta med djur och växter är som vi numera vet läkande för själen.
karins ryafår 2

Eta Christensson
Källa: http://www.mynewsdesk.com

Prata med djur, går det?

Anna Lindman berättar om sitt arbete som djurkommunikatör
Anna Lindman med häst
För ett tiotal år sedan var jag på en meditationskväll. En katt la sig tillrätta i mitt knä, under meditationen. Jag kom väldigt djupt ner, när jag hör en klar och tydlig stämma: ” Håhå ja ja, jag har så mycket att göra. ”
Jag bara förstod att detta kom från djuret i mitt knä, så jag frågade ägaren om katten. Fick bekräftat att den HADE mycket att stå i! Omtumlad funderade jag vidare vad detta kunde innebära. Jag var vid tillfället volontär på ett katthem och där satte jag mig med katterna och försökte tona in mig på dom. Det fungerade, men någon bekräftelse kunde jag ju inte få, då katterna saknade ägare.

Efter ett tag anmälde jag mig till en kurs i djurkommunikation och fick många bra tips. Framförallt är djurkommunikation telepati, inte medialitet. Jag kontaktar inga djur som gått över regnbågsbron.
För mig personligen, som alltid umgåtts med djur, har allt känts väldigt naturligt. Jag är säker på att alla som har ett djur i sin närhet redan kommunicerar med det. Men det är få som lyssnar. För det handlar om att stänga av sitt brus i hjärnan och ta emot, utan att döma eller börja tänka om detta verkligen kan stämma.

Jag måste hela tiden träna min ”kanal” genom meditation och mycket vistelse i naturen. Gympa telepatimuskeln helt enkelt! Jag tänker mig en silvertråd från mitt tredje öga till djurets. Så är vi sammanlänkade tills samtalet är slut, då tackar jag och kapar tråden. Att kapa den är viktigt om jag vill slippa få in känslor eller mer prat framöver. Som att ” lägga på luren ” när telefonsamtalet är slut.

Alla djur kommunicerar olika. Oftast får jag både ord och bilder. Det går snabbt och det gäller att pennan är vässad. Jag älskar att få hjälpa ägare och djur till bättre förståelse, rätta till eventuella fel och bekräfta den starka kärleken. Jag har aldrig varit med om att ett djur ogillat den dom bor hos. Dom kan däremot ha synpunkter. Särskilt katter! Äldre djur är fantastiskt kloka och inte sällan filosofer!
Ernst i maj 2014
Så här arbetar jag: En kvinna kontaktar mig via mail, främst för att få healing skickad till sin katt, som har epilepsi. Hon är bekymrad över att katten blivit sämre så snabbt. Vi beslutar att jag ska kommunicera med honom också. Allt detta sker på distans.
Katten visar mig att det flyttat in en ny familjemedlem, en kattunge. Han tycker om den, men den är energisk och lekfull. Han behöver ett eget ställe, där inte ungen kommer in. Jag ser en dörr och känner en saknad av att ej få gå in där. Matte berättar att detta stämmer, samt att dom just stängt till ett rum, där katten brukade sova. De öppnar rummet igen och nu avtar kattens anfall. Jag sänder healing fler gånger, då matte tycker att katten behöver det.

Vid ett annat tillfälle gällde det en hund som hade svår allergi, såpass svår att det var tal om att avliva. Även denna kommunikation skedde på distans. Här framkom ganska snabbt att hunden tagit på sig allt ansvar för sin matte. Och matte var i ganska dålig psykisk kondition. Det hela hade blivit en ond cirkel, där matte mådde ännu sämre för att hunden var sjuk och hunden, som givetvis kände detta, blev stressad. Jag bad henne släppa oron så gott hon kunde och förklarade vad jag fått fram på ett försiktigt sätt.

Ett par år senare hade jag en målarkurs, när en kvinna med hund kom in. Hunden rusade glatt fram och hälsade. Det visade sig vara kvinnan med allergihunden! Hunden mådde bra nu. Vid sådana tillfällen känner jag så stor tacksamhet.

Vid ett tillfälle blev jag kontaktad av en kvinna, som själv var djurkommunikatör. Hon ville att jag skulle prata med hennes äldre islandshäst. Jag funderade inte så mycket över det, för jag vet att det kan vara svårt att få en bra kommunikation med ens egna djur som man känner väl. Så jag åkte dit. Denna herre kom genast fram, la huvudet över boxdörren och stod sedan så hela tiden vi pratade. Det var märkligt för oftast brukar djuren gå runt, äta lite och så vidare vid en session.

Det visade sig att hans budskap var till MIG! Jag hade en längre tid haft funderingar om vad min väg var och om jag betydde något. Mina tårar rann. Hästen var så klok och det han förmedlade gav mig bekräftelse och styrka. Omtumlad gick jag sedan ut i solen till hans matte. Hon log pillemariskt och sa: ”Visst är han klok!”

Personligen tycker jag att kommunikation på distans är lättast, då finns det inga störningar. Att sitta i ett stall till exempel är ganska krävande. Inte bara på grund av alla ljud, utan för att alla hästar vill prata!

Finns det något negativt med att vara djurkommunikatör då?
Ja, att jag tar in djurens känslor alltför lätt. Jag bor nära en grisuppfödning och har svårt passera stallarna där. Ibland kontaktar djur mig spontant på stan om de mår dåligt och jag kan knappast gå fram till ägaren och säga åt hen. Men då kan jag åtminstone sända ljus till deras situation. En oskriven lag är att man som djurkommunikatör aldrig pratar med ett djur utan ägarens tillstånd.
Anna Lindman med hundar

Anna Lindman
djurkommunikatör
annalindman@gmail.com
http://djurreiki.weebly.com/