månadsarkiv: november 2014

Vi har allt vi behöver!

Britta på torget
Behovet av omställning är något som idag diskuteras på många håll. Somliga tar idén
på djupaste allvar och lägger om hela sin livsstil, ofta med stora personliga
uppoffringar. Omställningsprojekten pågår över hela landet, såväl i stan som på landet. Ett av dem finns utanför Stehag strax söder om Höör.


Britta Nylinder, Victor Gerdau och deras son Joa är familjen som har tagit omställningsidéerna på allvar. Britta har under flera år tillhört ett odlingskollektiv i Stehag, men har nu flyttat till ett eget boende tillsammans med Victor. Båda två är uppvuxna i en stad, men har hittat en livsstil som de gillar trots att den är obekväm. Deras bostad är en hemsnickrad bod på hjul, uppställd på goda vänners tomt. De eldar med ved och hämtar vatten i en brunn. El till belysning och dator får de via en sladd från vännerna.
– Vi har allt vi behöver, säger Victor och ler.

Victor har ingen större erfarenhet av odling sedan tidigare, utan har läst matematik flera år på högskolenivå. Britta har gått en ettårig kurs i småskalig ekologisk odling på Holma Folkhögskola i Höör. Utöver det har hon flera års odlingserfarenhet bakom sig. Båda studerar just nu trädgårdsodling på distans på Dingle naturbruksgymnasium i Bohuslän.
De äger ingen egen mark utan lånar 3 500 kvadratmeter mark av en ekobonde. De
betalar inget arrende utan lämnar istället över en del av skörden till markägaren. Den
senaste odlingssäsongen har de odlat potatis, rotfrukter och grönsaker på friland, samt tomater och chili i ett stort tunnelväxthus.
Den som ser ut över området inser att många timmars odlarmöda krävs för att få till
sådana prunkande rader med morötter, vitkål, grönkål och bönor. Britta och Victor
använder inga maskiner och har inte ens en bevattningsanläggning, bara en slang som de måste flytta runt efter behov.
– Vår ambition är att inte låta jorden ligga bar, utan så en ny gröda nytt så fort vi har
skördat primörerna, säger Britta.

Först i år har odlingarna börjat ge så mycket att de kan ”torga” en gång i veckan. De har valt att stå på torget i Höör eftersom där inte finns några konkurrenter. Och de har redan en stadig kundkrets. Nästan varje fredag säljer de slut på allt de har kört dit.
– I Höör bor många som är medvetna om att ekologisk mat är viktigt för hälsan. Allt vi
odlar är ekologiskt, men vi gör ingen stor affär av det. Vi vill inte att ekologisk och
närproducerad mat ska vara en lyxprodukt som vi profilerar oss med utan vill göra det till en norm, säger Britta.
Britta och Victor tycker inte att de försakar något fast de varken har dusch eller toalett
inomhus. De menar att vi som bor i vanliga hus lätt kan förlora kontakten med naturen eftersom vi inte måste gå ut ur huset då och då. Själva är de tvungna att gå utomhus för att hämta ved och vatten, rotfrukter i en trälåda eller mjölksyrade grönsaker i en enkel jordkällare. Eller för att gå till utedasset eller uteduschen. På sommaren står en svart plasttunna på duschens tak och samlar regnvatten som värms av solen, men så här års är det en hink kallvatten som gäller.
– Eftersom det lätt blir 30 grader varmt inne i boden när man eldar i kaminen är det
bara skönt att svalka av sig, säger Britta.

Brittas o Victors bod 1
Än så länge är de nöjda med vad de har, men ibland lockar möjligheten att kunna
planera mera långsiktigt. De har funderat på att köpa en egen gård. Det som får dem att tveka är lånen de då måste ta. Den som tar lån är inte fri, menar de.
– Att leva som vi gör är fritt och härligt, vi känner att vår livskvalitet är hög. Och vi kan äta nyskördad mat, det är en lyx! säger Victor.

Text; Eta Christensson Foto: Teo Törnqvist

Alvablot på Bäckaskogs slott

Under Allhelgonahelgen firas enligt nordisk tradition Alvablot. Det är den tid på året då ”sprickan mellan världarna” är som störst, vilket innebär att det är lättare än vanligt att få inblickar i andevärlden och kommunicera med de döda. Vid Alvablotet uppmanas vi att kontakta de vänner och släktingar som har gått över till den andra sidan.
Bäckaskog 1
På Bäckaskogs slott i nordöstra Skåne möttes nitton häxor och shamaner för att samtala, hålla ceremonier, sejda och äta middag tillsammans. Deltagarna kom från hela landet, från Åre i norr till Trelleborg i söder.

– Alvablotet är en av de viktigaste högtiderna för mig. Det är fjärde året jag är med här. Jag vill vörda alla som har gått före mig. Det är ju tack vare dem jag är den jag är, säger Simon Riis Hasselskog.

Deltagarna samlades redan på fredagskvällen för att presentera sig för varandra med en berättelse. Därefter övades sång och danssteg inför lördagskvällens stora ceremoni. Under lördagsförmiddagen gjordes en utflykt till Kjugekull, ett naturreservat som ligger i närheten av Bäckaskog, på näset mellan Oppmannasjön och Ivösjön. På toppen av Kjugekull hölls en ceremoni för att skapa ett band till platsen och komma i förbindelse med dess rådare.
alvablot 2014 kjugekull
– Det här är ett sätt att stärka banden med Moder Jord och alla som huvudsakligen befinner sig i den icke-ordinära verkligheten. Och ett bra sätt att stämma sig själv i balans med Det Stora Kosmiska Kretsloppet, säger Jonas.

I närheten av kullen finns en grotta som är en utmärkt sejdplats. Två av deltagarna gjorde med hjälp av de övrigas trumning och sång en resa till de andliga världarna för att hämta svar på några av de andras frågor. Svaren var som vanligt gåtfulla men fyllda av visdom och bjöd på flera tolkningsmöjligheter.
Grottan Kjugekull 2
Efter lunch och vila samlades mötesdeltagarna i slottets grindstuga för att fortsätta dela med sig av sina livsberättelser. Flera berättade om sina ”aktuella konstnärliga projekt”, vilka visade sig handla om de mest skiftande ting: klädskapande, överlevnadsövningar i naturen, lajv, arbete med keramik, astrologistudier och aktivism för att motverka skövling av Moder Jord.

På lördagskvällen bänkade sig alla i Drottningens Matsal på slottets paradvåning för att inta en fyrarätters middag. Många hade klätt sig i långklänningar och pannsmycken men där fanns även andra stilar, alltifrån trappers till Simon Riis Hasselskogs exotiska klädskapelse, se här.
middagen 1
Många tal hölls, om den andliga krigarens mod, om kampen för Ojnareskogen, om möjligheten av att kriminalisera Ecocide, dvs jordförstörelse, om hur häxor kan använda sina kunskaper i vardagen. Murli Soogrim berättade om sin 80 mil långa pilgrimsvandring till Santiago de Compostela.

Murli
Under middagen fanns fotografier av döda anhöriga med på bordet och deras respektive historia berättades. Enligt en mycket gammal tradition är detta den tid på året då de döda kommer på besök från underjorden för att dela en måltid med oss.

– För mig är detta en tid för eftertanke och reflektion. Det är en stund för att möta de älskade som nu dansar i en annan dimension, säger Elise Hauksson.
Elise 1
Sent på lördagskvällen hölls en ceremoni i slottsparkens mörkaste del. I en cirkel av hundra marschaller dansade och sjöng deltagarna: ”Här i höstens mörker, öppnas en dörr. Vi möter de döda, vänner ifrån förr. Alla själars natt, alla själars natt! På stjärnbelysta stigar vandrar vi fram. Vi möter de döda, vi säger deras namn …” Och namnen ropades ut i natten.
Söndag förmiddag avslutades mötet efter ett cirkelsamtal om hur denna typ av Alvablotfirande ska kunna spridas ut i landet. För även om Bäckaskogs slott är en fantastisk plats är det långt att resa för dem som bor norrut. Nästa år kommer mötet förmodligen att ske i Stockholmstrakten eller kanske i Östersund.
Bäckaskog, rosor
text: Eta Christensson
foto: Åsa Åkesdotter och Teo Törnqvist