Intervjuer 1

Helena är livsförädlingskonsult!

En solig dag i slutet av september hälsar min vän Tove och jag på hemma hos Helena Andrén-Niemi. Hon bor i Västervåla, en liten by strax utanför Ängelsberg i norra Västmanland. Hennes lilla röda hus är helt omgivet av frodig grönska och överallt springer myskankor, hönor och vaktlar omkring. Här bor Helena tillsammans med livskamraten Sven och fyra katter sedan några år tillbaka. Förut bodde de i Jämtland, men märkliga omständigheter gjorde att de hamnade här.
Helena 6
– Vi hade köpt det här stället för att ha ett nytt renoveringsobjekt att hålla på med, berättar Helena. Vårt förra hus, en gammal skola i Jämtland, hade just blivit färdigrenoverat. Vi körde ner hit och då fick vi ett telefonsamtal om att skolan hade brunnit ner till grunden. Så då hade vi plötsligt flyttat, utan att det var meningen. Vi fick bo här fast husen knappt var beboeliga då. Det enda vi ägde var de kläder vi hade tagit med oss och våra datorer.
Helena 3
Att det inte var sista gången elden kom in i deras liv visade sig sommaren 2014 då den stora skogsbranden i Västmanland rasade. Helena och Sven bodde i farozonen och evakuerades men kunde flytta tillbaka efter några veckor. Elden hade då hejdats endast några hundratal meter från deras hus och trädgård.
– Det ligger några hus lite längre bort som också klarade sig fast de var helt omvärvda av eld. En förklaring kan vara att det växte björkar runt dem, och de håller mycket vatten. En annan orsak kan vara att i de husen bodde en gång en kvinna som kunde bota, Anna hette hon. Hon blev dömd och avrättad för häxkonst, men jag upplever att hennes energier finns kvar vid hennes hus. Antagligen skyddade hon sitt gamla hem.
Helena 1
Helena berättar mycket om energier. Hon har alltid varit känslig för energiförändringar men det var i 30-årsåldern hon började bli medveten om att hon kunde uppfatta människors och djurs känslor och tankar. Hon började öva och jämförde också olika hus och affärslokalers energier med varandra för att förstå vad utstrålningen förmedlade. Efterhand blev hon allt säkrare och fick ibland även bilder som förtydligade informationen. Ofta handlade det om olika fysiska och psykiska problem som vi människor kan dras med.

– Det är säkert många som liksom jag tar in omgivningens problem i sin egen kropp och själ. Det kan vara nyttigt som information, men vi måste också lära oss att stänga ute andras energier. Annars blir vi själva sjuka.
Helena 5
För att bli säkrare i sin inkänningsförmåga utbildade Helena sig för ungefär 20 år sedan till Reiki Master. Hon har även gått en coach-utbildning, en 2-årig kurs i neurolingvistisk programmering, NLP World i England. Den innefattar hypnos och syftar till att förändra kroppens programmering. En förödande känsla av att ”det är inte lönt” kan bytas mot ”allt jag gör har betydelse för mig och för andra”. Förutom healing och coaching håller Helena på med regressionsterapi, djurkommunikation, husrensningar, fobiträning och cronopati. Det senare är en alternativ metod att ställa diagnos och bota sjukdomar och blockeringar.

Helena visar oss runt i trädgården. Tvärs genom den rinner en kraftigt forsande bäck som en gång har drivit båda kvarn och smedja. Området är kulturmärkt och skyddat. Helena vårdar och sköter om det och gör allting i samarbete med naturväsendena. Grönsaksodlingar och frukträd har fått sin rätta plats, likaså bikuporna i skogsbrynet. Längre ner mot bäcken har hon anlagt en häxträdgård med olika rabatter för lugnande respektive stärkande växter. Rabatten med de giftiga har en tydlig varningsskylt. I mitten finns en stor rundel med de ofarligt nyttiga, till exempel nässla, ringblomma, citronmeliss och lavendel.

– Min vision är att skapa en transformationsträdgård där människor ska kunna förändra sina energier i samarbete med naturen. Alla har vi ju möjlighet att göra det när vi vistas i skog och mark, men om man är sjuk kan det vara lättare att börja i en läkande trädgård. En blomsteräng har ljusa, lätta energier och en grönsaksodling mustiga och närande. En fruktträdgård är givmild och inspirerande. Man ska kunna gå från avdelning till avdelning och känna efter vad man bäst behöver för att läka.
Helena 2
Helena refererar ofta till Övervåningen. Den befolkas av hennes hjälpare som hon dagligen kommunicerar med och får råd av. Hon berättar om några av dem: en är en gumma som säger att hon har ”både hjälpt och skrämt folk”, en är hennes pappa, fast i en tidigare inkarnation. Den helige Franciskus hjälper henne med djurkommunikationen, Reikins grundare Mikao Usui med healingen.
– En är faktiskt indian, säger Helena med ett skratt. Jag har alltid undrat varför det är så många indianguider ute och fladdrar. När jag upptäckte att jag själv hade en indianguide så frågade jag Övervåningen och då sa de: ”Vi tar form för att människorna ska förstå vårt syfte.” Då frågade jag hur de egentligen ser ut. Ett dammoln visade sig, det var rött, och sen kom ett blått och de rörde sig ständigt, flöt in i varandra och blev lila och delade sig igen. Det var så vackert och gav mig en stark lyckokänsla. Varför kan ni inte visa er så där istället, frågade jag. ”Skulle du själv ha trott på ett dammoln?” sa de och skrattade.

Hon berättar också om ett samtal med Pan. Hon höll på att skörda morötter och då kommenterade han retfullt att det minsann inte räcker att undvika att äta djur och vara vegetarian. ” Växterna är också levande”, sa han. ”Vad ska jag då leva av”, sa Helena. ”Frön och nötter och frukt”, sa han. ”Och så ska ni skita i naturen så fröna sprids. Men ät vad du vill! Naturen dömer inte.”
Helena 4
Nej, naturen dömer kanske inte. Men visst blir det konsekvenser om vi hänsynslöst utnyttjar och skövlar den, och det är Helena i högsta grad medveten om. Hon gör ingenting i trädgården utan att fråga väsendena om lov. Måste ett träd tas bort talar hon om för det ett helt år i förväg att det är dags att dra tillbaka energierna.

Om du vill veta mer om livsförädlingskonsulten Helena och ta del av hennes kursutbud, se www.niemis.se.

Foto: Eta Christensson

 

Ulrika Jäger, lövjerska

Ulrika Jäger
Hej Ulrika, vad håller du på med nuförtiden?

– Jag kommer snart igång med mitt nya liv nu! Tre månaders tjänstledigt har jag fått, och ska prova på att bo i Järpen i Jämtland hos min nye vän Tommy under tiden! Där ska jag vara timvikarie på Margaretagården i Mörsil. Det ligger ungefär 1 mil från Järpen, och därför har jag köpt en bil som Tommy fixat med. Så nu kan jag känna mig fri på vidderna även under vinterhalvåret när motorcykeln är parkerad. Jag ska ha kvar mina kurser i Bromma, men så småningom ska jag hålla dem även i Jämtland.

Vad är det för kurser?

– Det är samma kurser som jag har haft i några år nu, om lövjeri, som var våra förmödrars botekonst. Lövjeri är ett mycket gammalt fornnordiskt ord som kommer av isländskans lyf, lif, som ursprungligen har betytt läkemedel och betecknar botande med hjälp av örter. Vi kan läsa i Eddan, i Fjölsvins ordskifte, om Lyfjaberg, Läkeberget, där Freyja och hennes nio kvinnliga medhjälpare, diserna, höll till. Under 1500-1700 talen kunde människor i Sverige bli åtalade för att ha utövat lövjeri eller trolldom. Lövjerskorna var den vita magins utövare. De var i stor utsträckning botare, ”de kloka”, som befolkningen anlitade när någon människa eller djur blivit sjuka. När människor gick till lövjerskor för bot och hjälp var en del av behandlingen örtmedicinsk, och en del rituell/magisk.

Under utbildningen, som är både teoretisk, praktisk och magisk, diskuterar vi hur en lövjerska kan arbeta idag. Vi möter och lär känna de nio diserna på Läkeberget, och vi fördjupar oss växtriket, mineralriket och djurriket. Vi väver samman handens och hjärtats väg genom hantverk, som talismaner och amuletter, och skapande av läkande produkter som salvor, tinkturer, lotioner m.m. Vi går igenom hur element, väderstreck, ceremonier och månens faser kan användas i lövjerskans arbete. Vi talar om källor, träd och träddyrkan, användningen av rödockra, och vi går igenom shamanska metoder som t.ex. utesittning.

Det låter omfattande och jag antar att du inte kan hinna med allt på en helg?

– Nej, det blir 4 utbildningstillfällen under 4 helger, från slutet av april till mitten av november. För den som vill är det möjligt att gå 8 delkurser i lövjeri, 4 första året och 4 andra året. Vi kommer att hålla till i Bromma, Stockholm där vi har tillgång till Grimsta naturreservat och närhet till Mälaren. Mellan utbildningstillfällena kommer deltagarna att få uppgifter att göra på egen hand. Detta är en utbildning som är avsedd att stärka vårt inre ledarskap och leda till fördjupade reflektioner och insikter om läkebergets diser och Freyja. Efter genomgången kurs ska deltagarna självständigt kunna tillreda salvor, oljor och tinkturer och ha ökat sin kunskap om vår nordiska flora. De ska också kunna skapa ceremonier som ger avtryck i det yttre och därigenom kunna påverka sin egen och sina medmänniskors liv och hälsa. Lövjerskans väg är en spännande och kraftfull väg kantad av många, roliga och intressanta upptäckter!

Hur ska en anmäla sig till kursen?

– Det är bäst att skicka ett mejl till mig på ulrika@gudinnekraft.se så ger jag vidare information om tider, adress och kursavgift. Varmt välkommen!
Ulrika Jäger 2

 

TOVE MEHTA – ASTROLOG OCH SOUND HEALER

Häxor bor helst i skogen, sägs det, gärna i en liten röd stuga och tillsammans med en eller två katter. Den bilden är väl förankrad i folkminnet och kan till och med kallas arketypisk. På Tove Mehta stämmer allt det där, men själv är hon inte säker på om hon vill kallas häxa.
Tove


– Jag är lite rädd för det ordet. Som barn fick jag lära mig att häxor är onda och står i förbund med djävulen. Men visst, häxorna var ju människor som kände naturen och det kan jag väl säga att jag också gör.

Det lilla röda huset ligger på en naturtomt där det finns flera stora träd och en liten slingrande bäck, frodigt gräs och fuktiga snår. Runt omkring ligger skogsdungar och naturbeteshagar, och en får verkligen känslan av att befinna sig mitt i naturen.
Toves stuga



Tove har bott här i fem år nu, men innan dess har hon levt ett långt och innehållsrikt liv som har gett henne mängder av kunskap och erfarenheter. Hon föddes 1941 i Köpenhamn och växte upp där med mor, far och en syster. Som barn var hon en särling och fick rykte om att vara ”känslig” och ”konstig”. Systern hade många kamrater men Tove höll sig hellre för sig själv. Ofta satt hon och tecknade, en sysselsättning hon tyckte riktigt mycket om, och hon var då helt inne i sin egen värld. I den gamla villan där familjen en tid bodde fanns en ödslig vind som blev en fascinerande miljö för flickan som hellre umgicks med väsen än med människor. Ett mossigt äppelträd i den stora trädgården blev också en tillflykt för henne och långa stunder satt hon där uppkrupen bland grenarna.

När det blev dags att välja yrke valde Tove att utbilda sig till förskolepedagog. 1964 var hon färdig och fick anställning på en förskola i Köpenhamn. Hon arbetade där några år och funderade på att söka tjänst på Grönland. Hon föreställde sig att där fanns både vild natur och spännande människor, men resan dit blev aldrig av. Istället mötte hon en man och flyttade ihop med honom.

Virendar, som han hette, var indier. Han hade ett vinnande, charmerande sätt och Tove var förälskad. När Virendar föreslog att de skulle resa till Indien på besök var hon med på det. Men vistelsen blev mycket längre än hon hade trott. De hade tänkt stanna tre månader men det blev istället tre år. Virendars indiska familj krävde nämligen att de skulle gifta sig, eftersom det enligt indisk sed var oacceptabelt att leva samman utan att vara gift. Så de ställde till med ett gigantiskt bröllop med 800 gäster och en ceremoni som varade i 8 timmar.
– Det var den korta varianten, berättar Tove. Ett normalt bröllop tar minst ett dygn. Men det var en verkligt färgstark upplevelse med alla dessa människor, deras kläder, musiken och bröllopsritualen.

När Tove väl var ingift i familjen kunde hon ju lika gärna stanna kvar, tyckte både Virendar och de övriga familjemedlemmarna. Och Tove fann sig. I början var allting nytt och spännande men efter en tid försvann tjusningen. Hon förväntades leva på ett traditionellt sätt tillsammans med husets andra kvinnor och fick inte gå ut ensam. Virendar hade sitt eget liv ute i samhället och Tove visste knappt vad han sysslade med. Så småningom förstod hon dock att han hade dålig ordning på sin ekonomi och befann sig i konflikt med sin bror. Hon började vantrivas och längta hem. När hon upptäckte att hon hade blivit gravid innebar det en signal till uppbrott.
– I Indien ville jag absolut inte föda barn, nej, jag ville hem till Danmark. Egentligen ville jag skilja mig från Virendar, men för barnets skull sköt jag på det. Jag ville han skulle växa upp med båda sina föräldrar.

Sonen Navin föddes 1971 men äktenskapet gick inte att rädda. Virendar bodde visserligen åter i Danmark men fick allt större problem och 1974 skilde de sig.
Tove gjorde senare ännu ett försök att leva samman med en man, men även den gången visade sig hennes val vara olyckligt och slutade med skilsmässa. Hon bestämde sig då för att i fortsättningen leva ensam och det har hon inte ångrat.
– Jag tänkte att nu ska jag äntligen göra något helt för mig själv. Jag började fundera på hur allt hänger samman och fick lust att ta reda på mer om det.
Drömfångare
Tove gick flera kurser, i bland annat healing, psykometri och astrologi, som hon hade stött på redan i Indien. Där är det vanligt att ta råd av en astrolog och vid ett tillfälle hade en präst bjudits in till Virendars familj. De hade suttit runt en eld och prästen hade gjort ett starkt intryck på henne med sin förmåga att läsa tankar och förmedla råd till var och en.

I många år studerade Tove astrologi och 1998 fick hon sin examen. Hon hade fortsatt arbeta som förskolepedagog men började nu även verka som astrolog. Samtidigt påbörjade hon en ny utbildning i Soul Voice-metoden som grundats av Karina Schelde. Tove fick uppleva hur ljud och toner kan förlösa blockeringar och spänningar och blev fascinerad av deras möjligheter. Hon gick flera kurser, både i Danmark, på Hawai och i Italien för att utbilda sig till sound healer. När hon hade fått sitt diplom blev hon även Karina Scheldes kontaktperson och assistent i Danmark. Tove har också översatt Karina Scheldes bok om Soul Voice-metoden till danska.

2008 mötte Tove en person som kommit att betyda mycket för henne. Det var den svenska sångerskan Marie Bergman som då också hade börjat arbeta med sound healing eller toning som hon själv kallar det. Hennes metod var annorlunda och Tove fann att den passade henne bättre. Hon avslutade samarbetet med Karina Schelde och började istället tillämpa Marie Bergmans metod. Genom den kunde hon utforska och utveckla sin egen röst, och hon menar att det i hög grad har stärkt hennes tilltro till sig själv.

– Det har betytt oerhört mycket för mig. Kanske var det det som gav mig modet att bryta upp från Köpenhamn. När jag hade gått i pension bestämde jag mig för att flytta till Skåne. Jag har egentligen alltid haft en längtan efter att bo på landet och här finns det natur på ett helt annat sätt än i Danmark. När jag fann det här huset kände jag genast att detta är min plats på jorden.
Mau & Mille
Katterna Mau och Mille som hade bott inomhus i en stadslägenhet i hela sitt liv var först lite tveksamma till att ge sig ut i vildmarken, men smyger nu runt i snåren som om de vore tigrar på jakt. Tove behövde själv inte anpassa sig särskilt, hon kunde med lätthet återknyta till barndomens känsla av att befinna sig mitt i naturen, som då bara var ett mossigt gammalt äppelträd.
Toves tipiLängst bort på skogstomten står en stor tipi. Tove har skaffat den efter att ha blivit inspirerad av indianska traditioner.
– Mina vänner och jag håller ibland ceremonier runt elden i tipin. Då känner vi att det även finns en annan närvaro där, väsen som deltar och vill oss väl. När vi trummar och sjunger hör vi ibland att någon sjunger med.

Tove tror att den gamla naturtron, som alla folk ursprungligen hängav sig åt, finns kvar djupt inom oss alla. Om vi tillåter oss att göra det, kan vi sätta oss i förbindelse med de väsen som finns i jord, luft, eld och vatten, överallt i naturen.
– Då kan vi känna kraften, den heliga, ursprungliga kraften. Här i Höör finns så mycket kraft. Det är en gammal offerplats, där människor sedan tusentals år har mötts för att samverka med gudamakterna. Jag är glad och tacksam att jag får bo här.
Silverbäcken

SHAEEN – VANDRERSKAN

En intervju med Shaeen Svanede av Eta Christensson
Shaeen 12
”En vandrerska från färdvägar vida”, så kan Shaeen Svanede kallas. Äntligen har hon lärt sig att sakta ner på stegen så att själen hinner ikapp och rusar inte längre iväg som hon gjorde förr. Två gånger har hon vandrat pilgrimsleden till Santiago de Compostela.

– Mest lärde jag mig på den första vandringen. Vet du, jag gick långsamt i höga berg och blundade, just för att hinna känna efter, för att kunna landa i mig själv. Det var en helt ny känsla.

Hon berättar om den 70 mil långa vandringen som tog fem veckor. Hennes fötter for illa, hon trampade sönder ena foten och tappade till och med några tånaglar. En gammal nackskada förvärrades och vissa dagar gick hon i konstant smärta. Men smärtan hjälpte henne samtidigt att fokusera på det väsentliga. Upplevelsen ledde till en ny självuppfattning, en ny förståelse av vem hon innerst är.

Shaeen heter från början Rose-Marie. Det nya namnet kom till på lek, men snart förstod hon hur passande det var. Hon sökte ta reda på dess betydelse och såg att det påminde om ett fornegyptiskt ord som betyder Solgudens dotter. Det passade henne perfekt, tyckte hon, så hon ansökte hos Skatteverket om att få ändra sitt förnamn. Det var 1996, samtidigt som hon bröt upp från sitt gamla liv och flyttade till Spanien.

Shaeen är född 1963 i Danderyd, i ”Kaninens år och Tuppens timmar”, enligt den kinesiska kalendern som hon är väl förtrogen med. Varje sommar tillbringade familjen några veckor i Stockholms skärgård, en ö som tillhörde Shaeens farmors mor Hulda. Shaeen var som barn vidöppen för andliga fenomen. På ön såg hon töckniga gestalter vandra förbi hennes säng om kvällarna, hörde mystiska ljud på vinden och blev skrämd. Hulda som själv var synsk sa visserligen att det inte var något konstigt och inget att bry sig om, men det hjälpte inte. Shaeen berättade om dimgestalterna och viskningarna och blev kallad ”ett barn med livlig fantasi”. Det tolkade hon som att de vuxna trodde hon ljög och det var förstås kränkande. I protest stängde hon ner för de andliga intrycken och höll sig oemottaglig i många år. Först i 20-årsåldern började hon meditera enligt TM med sikte på att hitta tillbaka till sin andliga öppenhet.

I slutet av 1980-talet fick hon en son. Efter barnledigheten började hon studera på Axelsons i Stockholm. Som första kurs valde hon massage och fortsatte sedan med akupressur, basmedicin, häst- och energimassage. När hon var klar med utbildningen arbetade hon några år som massageterapeut, akupressör och healer men en trafikolycka 1994 ändrade förutsättningarna. Hon ådrog sig en nackskada, som hon först trodde skulle läka men som visade sig bli kronisk. På grund av ständig smärta var hon tvungen att medicinera och blev snart beroende av ett morfinderivat som gav henne känslan av att leva i en glasbubbla.

– Det var hemskt. Jag sov urdåligt och kunde ibland börja storgråta nästan utan anledning. Jag ville inte leva så, men läkarna menade att jag var tvungen att använda starka smärtstillande resten av livet. Jag kämpade för att bli frisk men det verkade hopplöst.

Räddningen kom genom Daniel Muller, en spansk läkare, psykiatriker och parapsykolog som har forskat om det sjätte sinnet. Shaeen fick höra talas om honom och anmälde sig till en kurs för honom. Det var där hon lärde sig självläkningens konst.

– Jag har Daniel att tacka för mycket. Min mediala förmåga utvecklades genom olika övningar, vi fick till exempel gå in i en sten och ta emot stenens kunskap och gå in i växter och djur för att kommunicera med dem. Daniels kurser har varit till god hjälp för att hantera nacksmärtan. Den finns alltid där, men jag har kunnat sluta med morfinet och har fått tillbaka mig själv. När jag får leva i ro och balans klarar jag av smärtorna.
Shaeen 11
Efter mötet med Daniel Muller började Shaeen ifrågasätta mycket som tidigare varit självklart. Varför måste hon till exempel bo just i Sverige? Varför inte flytta utomlands och börja ett nytt liv? De tankarna ledde till att hon bosatte sig i Spanien med sin son. Klimatet där var gynnsamt för nacken och hon kunde till och med arbeta deltid som ”naturopat” på en spansk vårdcentral.

– Jag hade fått svensk sjukpension men var kapabel till visst arbete, bara jag var noga med att inte överanstränga mig. Det är fortfarande så. Jag arbetar bara precis så mycket som jag orkar.

De stannade i Spanien i tre år och återvände sedan till Sverige. Att de hamnade på Österlen beror på att där fanns en waldorfskola som Shaeen ville att hennes son skulle gå i. Hon kände till Skåne sedan tidigare men inte Österlen. Nu lärde hon sig älska det vackra landskapet och kände att hon kunde slå rot där. Ett nytt liv började ta form.

– Allra först började jag skriva allt möjligt, insändare såväl som dikter. En humoristisk bok höll jag på med i ett par år. Sedan sökte jag mig till olika utbildningar i medialitet. Det var oerhört givande och jag kände att jag växte som människa. För samtidigt som du öppnar upp för andevärlden måste du arbeta med dig själv och bli medveten om vad som rör sig inom dig. Du måste lära känna dig själv inifrån och ut.

Hon nämner ett antal tekniker för att utveckla den intuitiva förmågan, som att läsa av band, bilder, molnformationer, stenar eller runor. Hon vistas gärna i naturen och det är i den hon har lärt sig uppskatta vandrandet, som en väg till självinsikt och harmoni.

– Jag tar in energierna och kommunicerar med naturens väsen i jorden, träden och stenarna. Jag skickar ut en tanke och känner att svaren kommer till mig. Och vet du, när jag vandrade på Island såg jag jättar! De smälte nästan samman med vulkanbergen, men när jag såg noga efter märkte jag att de rörde sig. Folk får gärna idiotförklara mig om de vill, men visst såg jag dem!

För fyra år sedan beslöt hon sig för att gå den berömda spanska pilgrimsleden El Camino, en vandring på cirka 80 mil. Tidigare hade hon bara gått kortare vandringsleder i Sverige, så hur hon med sin trasiga nacke kunde våga sig på en så lång vandring har fått många att förvåna sig. Men Shaeen har en stark vilja och även om vandringen 2010 orsakade henne stor smärta reste hon tillbaka tre år senare för att göra ett nytt försök. Men då gick hon bara 25 mil och mådde i stort sett bra hela tiden.

– Det kan tyckas helt galet att börja med den längsta vandringen av alla, men det var en utmaning som jag behövde för att möta mig själv och finna mina begränsningar.
Shaeen 10
På senare år har Shaeen Svanede öppnat sitt hus i Hammenhög för kunder och kursdeltagare och är även verksam på andra platser i landet, som Norrköping och Väddö. Hennes företag kallas ”Österlenhäxan” http://www.osterlenhaxan.com/ och har många erbjudanden: kurser, meditationskvällar, seanser, husreningar,konsultationer, behandlingar och kinesiska horoskop. På sistone har hon också utformat en distanskurs som heter Häxkitteln.

– Jag har en kurs som jag kallar ”Vardagsmirakel”. Den handlar om ”attraktionslagen”. Du använder den för att dra till dig det du önskar. Jag började arbeta med den lagen 2006 när jag åter var i kris. Jag hade skilt mig och hade en urusel ekonomi. Det såg inte alls ut som om mina drömmar skulle slå in: jag ville gå en kostsam, flerårig utbildning i mediumskap och göra pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela och dessutom ville jag ha kvar villan och bilen.
Och jag förstår faktiskt inte hur det gick till, men tre år senare hade jag påbörjat min drömutbildning och gick iväg på min första vandring på El Camino. Så visst fungerar det!

Men hon har ännu drömmar kvar att förverkliga. Hon vill skriva fler böcker, utöver de tre hon redan har åstadkommit och hon vill resa mer, bland annat till Glastonbury för att söka efter gammal kunskap som kanske lever kvar där. Hon vill leta efter spår av häxor och shamaner i historien och hon lyckas säkert även med det. För Shaeen känns ingenting omöjligt, inte egentligen.


– Om du hittar ditt unika jag får du framgång, det är mitt motto, säger hon.

Böcker av Shaeen Svanede:
Samlade Qulor, Vulkan förlag 2011
Utan smärta, ingen ära – El Camino, Vulkan förlag 2012
En bok om hennes andra pilgrimsvandring, skriven på engelska, är under utgivning.
Shaeen 9

HÄXA I BARCELONA

En intervju med Iolanda Rinçon Marcos av Eta Christensson
Iolanda 1
Vi sitter på en takterass i Barcelona och samtalar om häxornas tro, Iolanda Rinçon Marcos och jag. På dagen har det varit uppåt 30 grader varmt och vi njuter av svalkan som kommer med kvällsmörkret. I en lykta på bordet brinner en fladdrande låga och lyser upp Iolandas ansikte och jag lyssnar när hon berättar.

– Jag vill inte påstå att jag är häxa, först vill jag lära mig mer. Men häxornas tro intresserar mig och det är den vägen jag går. Jag tror att det finns gammal kunskap, nästan bortglömd, men som går att återupptäcka. Det handlar om att förbinda sig med allt som finns i naturen och kommunicera med det. Då kan en till exempel förstå vad olika örter kan användas till. Kanske är det något jag har med mig från ett tidigare liv, jag känner det i varje fall så.

Iolanda födde sitt första barn för en månad sedan. Medan vi pratar sover babyn i hennes famn, mätt på mjölk och kärlek. Iolanda berättar att det inte är vanligt att amma barnen i Spanien, de flesta uppföds med flaska och modersmjölksersättning. Det är vanligt att kvinnor föder sina barn på det datum som sjukvården har bokat in dem på, med all medicinsk och teknisk support, och de som föredrar en helt naturlig förlossning är få.
– Men jag fick föda naturligt, precis som vi ville, säger hon. Jag gillar det naturliga och jag tror på den kvinnliga kraften, visdomen, att vi innerst vet vad som är bra för oss och barnen.
Iolanda träffar ibland andra kvinnor, gärna vid fullmåne, och håller ceremonier tillsammans med dem. De är i någons hus eller så tar de tåget till skogen eller stranden. De sjunger, ber och mediterar, de skickar healing till någon som behöver det. Ceremonierna utförs på olika sätt beroende på vem som leder dem. Ibland åkallar de en mångudinna, andra gånger sjunger de istället sånger för rening, healing eller andra behov. Iolanda känner inte till varifrån dessa sånger kommer men hon har märkt att de har effekt.

– Tillsammans med kvinnogruppen har jag studerat en bok av Miranda Gray som heter Red Moon – Understanding and using the creative, sexual and spiritual gifts of the menstrual cycle. Vi har lärt oss womb blessing, på svenska livmodervälsignelse, en meditation som gör att kvinnor får tillbaka sin kraft. Vi skapar kontakt med Den Feminina Gudomligheten och får av henne energi för att läka och stärka oss själva och vår relation till Månen och Jorden. Genom den meditationen kommer den kvinnliga kraften att spridas i världen och återställa balansen.


Som jämställd och bisexuell undrar jag genast om män kan delta i de här meditationerna.
– Vid våra möten har det visserligen bara varit kvinnor, säger Iolanda, men det finns inget som hindrar att män deltar i de här meditationerna. De stärker då sin kvinnliga sida. Vi har ju alla både manligt och kvinnligt inom oss. Jag känner inga manliga häxor, men en manlig shaman som är en mycket bra healer.
Vi kommer in på att häxkraft av tradition har haft ett dåligt rykte i Spanien som är ett katolskt land, där kyrkan har haft och i vissa kretsar ännu har stort inflytande. Kyrkan har fördömt häxor, har varnat för, hetsat mot och dödat dem, och fortfarande är många rädda för häxor. Men Iolanda tror det håller på att ändras. Idag finns många som håller på med olika former av häxkonst, det har till exempel blivit vanligt med healing och tarotläggning.

Iolandas dröm är att lära sig så mycket om häxkonsten att hon själv kan undervisa. Hon vill fördjupa sig i örtkunskap, meditationstekniker, healing, personlig utveckling och sedan själv hålla kurser och workshops i detta. Både kvinnor och män skulle vara välkomna. Men ännu är hon inte där.
– Jag vill gå min egen väg, säger hon. Det måste finnas ett allvar, det räcker inte att klä sig i långklänning och månsmycken för att vara häxa. Ibland kan jag tycka det blir för mycket sånt, kristaller och annan rekvisita. Jag vill gå på djupet, jag vill utveckla mina andliga sinnen och nå kontakt med mitt högre jag.
Hon berättar om när hon gick sin första reikikurs och märkte hur hon tog in andras energier genom sina händer och att hon kände vad som pågick i ”klientens” kropp. Det var så hon upptäckte sin förmåga att känna av energier, inte bara med händerna utan i hela kroppen. Hon registrerar ofta stämningar i hus och på platser. Hon får inga bilder men uppfattar känslor och ibland dofter. Men hon erkänner att hon ofta misstror sig själv, att hon balanserar mellan tvivel och övertygelse.
– Det är därför jag ännu inte vill säga att jag är häxa. Jag väntar lite till. Men någon gång när jag tillåter mig att tänka att jag redan är häxa och alltid har varit det, då känner jag mig glad och befriad.

Medial förmåga

En intervju med Li Marling av Eta Christensson

Li 2
Jag heter Li Marling och är 52 år. Jag bor i utkanten av Höör, alldeles i skogsbrynet, tillsammans med min man Anders. Våra döttrar My och Lina är vuxna men kommer ofta hit ändå. Jag arbetar som undersköterska/skötare på ett behandlingshem för människor med psykiska sjukdomar.

Det har tagit lång tid för mig att inse att jag kan tjäna som medium för andevärlden. I många år gick jag bara och försökte förstå vad det var jag upplevde. Jag kunde ibland helt översvämmas av känslor, bilder, röster, dofter, och det kunde dröja länge innan jag förstod att det inte handlade om mina egna känslor.

Ibland var det bara roligt. Jag minns en gång när vi var på Ales Stenar. Mina döttrar var i skolåldern då och jag började berätta om ett ungt par som just hade varit med om en högtidlig ceremoni i stenkretsen och nu var på väg ner till byn igen, nöjda och lyckliga. Andra människor gick tillsammans med dem och alla verkade uppfyllda av det som de just hade upplevt. Alla hade mycket ålderdomliga kläder och jag föreställde mig att det handlade om järnåldern eller ännu längre tillbaka. Jag berättade och berättade, och Anders frågade mig var jag fick allt ifrån, och jag tänkte att jag hade lätt för att fantisera. Men var kommer fantasierna ifrån?

En annan gång var vi på ett museum för yxor i Dalarna, de tillverkar visst också fortfarande yxor där. Jag tog tag i en mycket gammal yxa som låg där, och då sköljde känslor av ångest och rädsla över mig, av att befinna sig mitt i en strid på liv och död. Jag var en man som miste sin kvinna och sina barn när hans by attackerades av okända män, och jag kände djup sorg och bitterhet. Det tog mig två dygn att komma över den upplevelsen. Idag vet jag hur jag ska hantera sånt genom att tala till anden som lämnar informationen. Jag förklarar att jag har tagit emot budskapet och då brukar känslan tona bort.

Hur gjorde du för att lära dig det?
Jo, för några år sen tog jag mig äntligen samman och anmälde mig till en kurs i att utveckla sin mediala förmåga. Sen dess har jag gått flera kurser och deltar nu regelbundet i s.k. cirkelträffar, där vi övar oss tillsammans. Men det är en långsam process och jag pendlar ibland mellan hopp och tvivel. Det gäller att skaffa erfarenhet, att tillämpa den mediala förmågan i praktiken. När jag ibland håller storseanser kan jag efteråt summera hur många andekontakter jag kunde förmedla så att någon i publiken kände igen vem det var. Om jag har lyckats känns det förstås bra.

Kan du berätta något om dina erfarenheter av att hålla seans?
Det kan ibland ta lång tid innan folk förstår vem som vill kontakta dem. Jag minns en man, vars bror visade sig vid en storseans. Mannen var länge tveksam till om det verkligen handlade om hans bror, men till slut kom det information som var helt avgörande. Då övertygades han och såg så häpen ut, som ett barn, det var rörande att se.

En kvinna fick besök av sin svärfar. Jag beskrev hans död och hur han upplevde den. Han hade blivit förvånad över att döden kom så plötsligt, helt överrumplande mitt i en vardaglig situation. Kvinnan som lyssnade nickade igenkännande. Hon hade själv varit närvarande när han dog och kunde bekräfta att det var så det gick till.

När jag misslyckas med att förmedla kontakt beror det på missförstånd, på brister i kommunikationen mellan anden och mig eller mellan kunden och mig. Det är ledsamt när det händer, men det är bra för ödmjukheten. Jag måste alltid hålla i minnet att detta är osäker mark, att en måste gå med försiktiga steg.

Tar du emot folk enskilt också?
Ja, då får de komma hit till mitt hem, antingen för medial vägledning och tarotläggning, eller för kontakt med andevärlden. Respekten för kunden är viktig. Jag öser inte bara ur mig information utan tänker efter först. Jag säger inte sånt som skulle kunna vara till skada, utan väljer det som kan vara till hjälp och vägledning. Kunden ska gå härifrån med en känsla av hopp, av att allt har en mening. Men samtidigt gäller det att vara sann, att noga lyssna till det andevärlden vill berätta för den här människan. Det är en balansgång.

De flesta som kommer hit söker kontakt med en avliden vän eller släkting, men det händer också att folk frågar om vardagliga och praktiska saker. Då berättar jag aldrig hur de ska göra, utan lägger istället fram vilka olika möjligheter som finns. Sen får de själva ta ställning. Jag vill inte styra dem, det betraktar jag som oetiskt. Jag vill heller inte tvärsäkert berätta att de har en guide som ser ut så och så och säger det och det. Att ha en guide är något känsligt och personligt, så det tycker jag folk själv ska skaffa sig en känsla för.

Kallar du dig häxa?
Jo, det gör jag. Jag är ju en häxa och känner mig som en häxa. En häxa är för mig en som känner samhörighet med naturen och förståelse för människor som de är innerst inne. Jag har respekt för allt som lever i naturen. Gudavärlden är inte så viktig för mig, jag kallar hellre gudarna för naturkrafter. Och krafterna åkallar jag gärna, de krafter som hör hemma i de fyra elementen och livsenergin som finns överallt. Jag kommunicerar också gärna med växter och djur, jag tror faktiskt att vi kan kommunicera och samspela med allt som finns.

Vad säger din familj om att du är häxa?
De är stolta över mig, både min man och mina döttrar. De har inte samma förmågor som jag, men de accepterar mina erfarenheter fullt ut. Och de frågar mig gärna till råds. Fast jag säger inte sånt som jag tycker de kan ta reda på själva. På min arbetsplats är det också fullt accepterat. Ibland frågar någon: Du som är häxa, vad säger du om detta? Det händer förstås också att någon skämtar om det, men jag tar inte illa upp. Det är vänligt menat, ingen fnyser åt mig.

Träffar du andra häxor ibland?
Ja, jag har turen att känna flera häxor här i närheten. Vi brukar träffas regelbundet och fira fullmånen tillsammans, någonstans ute i naturen. Det är möten som betyder mycket för mig. Gemenskap är viktigt, att utvecklas tillsammans och lära känna varandra mer och mer. Och det är ju också fina erfarenheter vi gör tillsammans.

Hur bokar en möte med dig?
Det går bra att ringa 070 8473821 eller mejla till li.marling@telia.com.

Li 4