Recensioner

Häxans hjärta – den perfekta kärlekens och tillitens magi

Christopher Penczak

LivsEnergi förlag
haxans hjarta
Du har säkert märkt att det på din datorskärm dyker upp reklamerbjudanden som stämmer överens med dina intressen? När jag får sådan riktad reklam handlar det oftast om böcker i häxkonst, vanligen skrivna av mig själv (google är inte smartare än så). Men en dag dök en bok med titeln Häxans hjärta upp. Och presentationen väckte i mig en lust att titta närmare på den.

Det stod ungefär så här:
”Den verkligt magiska kraften kommer från utövaren, inte från besvärjelserna eller verktygen. Övningarna och teknikerna i den här boken hjälper dig att behärska de viktiga grunderna i all framgångsrik magi: ditt eget fokus, din vilja och din energi. Både nybörjare och erfarna häxor har nytta av boken. Kärleken är en viktig del av den traditionella magin och när man lär sig använda magi lär man sig per definition också att använda kärleksmagi.”

Författaren Christopher Penczak är född 1973 och verkar som häxa, lärare och healer i New Hampshire, USA. Han är prästvigd inom häxkonsten, han är gay och gift med en man. Han är författare till uppåt ett trettiotal böcker, varav den enda som hittills översatts till svenska är Häxans hjärta. Flera av böckerna har uppmärksammats och prisbelönats.

Häxans hjärta består av elva kapitel. De två första innehåller mest resonemang om vad kärlek är och inte är, men även övningar som ska leda till ökad självkännedom och större medvetenhet om ens egna behov och önskningar. ”Kärleksmagi handlar om att lära sig fokusera på exakt det vi söker”, annars blir resultatet inte det förväntade. Penczak kommer med många varningar och upprepar gång på gång att vi inte måste följa hans anvisningar till punkt och pricka utan bör känna efter och välja noga, så att vi bara gör sådant vi själva tror är bra och rätt. Utmärkta råd! Han betonar också att enbart besvärjelser sällan räcker.

Från och med kapitel 3 redogör Penczak för olika kunskaper som kan användas i sammanhanget, t.ex. olika kärleksarketyper, tarotlekens kärlekskort, kärleksgudar och -gudinnor, kristaller och örter. Även här finns övningar som syftar till ökad medvetenhet om vad vi egentligen behöver. Han berättar om kärleksbesvärjelser, brygder, oljor, rökelse, sigill, och runor, som kan användas för att förbereda oss själva för kärleken och locka till oss föremålet för vårt intresse. Astrologi, numerologi, amuletter, dockor och kärlekspilar tipsas det också om. Penczak erkänner att han själv inte har prövat alla metoder utan ibland endast har läst om eller hört berättas om dem. Ett ”förtrollande pulver” bestående av 9 namngivna blommor och fröer ska till exempel strös längs med en tröskel, och sedan gäller det att få den åtrådda att passera där. Men tänk om fel människa hinner före? Ja, det är mycket som kan gå på tok, och varningarna är många.

Afrodisiaka, potensmedel och lustskapande oljor får ett eget kapitel. Liksom i de tidigare kapitlen är recepten ofta mycket innehållsrika, och en del av ingredienserna är dyrbara och ibland även svåra att få tag på. Men visst låter recept som Drottning, Åtrå mig eller Afrodite lockande, och Penczak påstår att de är effektiva.

De sista kapitlen tar upp kärlekens avigsidor och handlar om hur man till exempel avslutar relationer eller läker sig från sexuella övergrepp. Den som förgäves söker bli med barn skulle kunna prova en alkemisk tinktur med daggkåpa, avsedd att läka ”energimässiga hinder för graviditet”. Vi får också veta hur vi kan bli av med kärleksbesvärjelser som andra har lagt på oss, omm vi inte vill fångas av dem.

Häxans hjärta är alltså en enormt innehållsrik bok, och den 4-sidiga källförteckningen kan vara till stor nytta för den verkligt intresserade. Jag upplevde den som tröttsam att läsa rakt igenom, men som uppslagsbok och handbok verkar den användbar. Penczak tar sig an ämnet på ett seriöst och ansvarsfullt sätt och inskärper ofta hur viktigt det är att vi lär oss genomskåda våra egna illusioner, så att vi kan upptäcka fallgroparna. Men frågan är om de här metoderna alls behövs? Visst kan de vara roliga och spännande att hålla på och mixtra med, men jag tror vår egen starka önskan att hitta en partner räcker för ett gott resultat. Öppenhet och oräddhet kommer vi långt med. Möjligen kan ceremonierna, amuletterna och besvärjelserna vara ett komplement, som för oss själva stärker och bekräftar vår önskan. Så skulle åtminstone jag vilja se dem. I värsta fall skulle de kunna vara till hinder och få oss att glömma det väsentliga. För som Penczak skriver: ”När en kärleksmagi fungerar på ett sunt sätt innefattar den en känsla av att släppa taget och förlita sig på att rätt krafter har satts i rörelse och kommer att bära frukt när tiden är mogen.”

Eta Christensson


Andlig skolningsväg

ny bok av Jörgen I Eriksson

Eddans dolda visdom
I många tusen år har människor levt här i Norden. De har haft sin världsåskådning, sin syn på människan och hennes uppgift i världen. De har sökt visdom, de har gått en andlig skolningsväg. Men om den skulle vi ingenting veta om inte kristna munkar på 1200-talet, eller tidigare, hade nedtecknat den visdomsskatt som bevarats i muntlig tradition. Det var så den så kallade Poetiska Eddan kom till, den som är föremål för Jörgen I Erikssons senaste bok Eddans dolda visdom.

Jörgen I Eriksson, författare, runmagiker och traditionsbärare inom nordisk shamanism, är känd i en stor läsekrets för sina böcker om samisk och indiansk visdom. Med den bakgrunden är han väl lämpad att ta sig an den Poetiska Eddan. Han bygger sin tolkning på tre olika översättningar från isländskan men använder sig även av shamanska metoder som trumresa, utesittning och rundragning. Han framhåller att Eddans dolda visdom är en av många möjliga tolkningar och uppmanar läsaren att själv utforska de gamla myterna.

Eddans dolda visdom bjuder på flera aha-upplevelser. Det jag finner intressantast är den nytolkning som författaren gör angående kvinnornas plats och betydelse. Han gör upp med den gamla patriarkala tolkningen av Edda-världen, där kvinnor är bifigurer som endast passivt deltar i männens kamp för överlevnad. Odens Valhall har utmålats som en plats där modiga män övar sig i strid, äter fläsk och dricker mjöd. Jörgen I Eriksson frammanar istället en bild av visdomstörstande andliga krigare av båda könen som lever av vatten, luft och eld, som i en ”andlig bastu” som ger andlig näring. Han menar att myterna ofta ”handlar om hur kvinnor initierar män”. ”Det är kvinnor som undervisar män om runor och galdrar och det är kvinnor som bjuder män att dricka visdomsmjöd ur framsträckta dryckeshorn.”

Boken tar upp flera sådana exempel. En scen med skön symbolik är den där Oden djupt inne i berget firar bröllop med jättedottern Gunnlöd och i bröllopsgåva erhåller visdomsmjödet. Ett annat exempel är Sigurd Fafnesbanes möte med Sigdrifa uppe på ett högt berg. Hon ger honom tillsammans med mjödet kraft, läkedom och kunskap om galdrar och runor.

Men Jörgen I Eriksson är inte bara ute efter att bjuda in kvinnosläktet till delaktighet. Han menar att myternas möten mellan män och kvinnor djupast sett är något som sker i vårt inre, där det manliga och det kvinnliga samverkar i ett evigt växelspel. Det är en initiation det handlar om, ”där manlig och kvinnlig energi förenas och därigenom transformeras till något högre”.

Det finns en hel del talmagi i boken. För att förstå den är det bra att ha läst Erikssons bok om Runmagi och shamanism, där han redogör för varje runas talvärde. I Eddans dolda visdom visas hur genomtänkt den urgamla mytkompositionen måste vara, då innehållet i verserna ofta talmässigt stämmer överens. Sigdrifa förklarar hur runorna kom till och räknar upp 24 olika sätt, vilket påminner om att den äldsta runraden har just 24 runor. I boken finns flera andra exempel som borde göra en talmagiker fascinerad.

Ett särskilt kapitel ägnas Loke, den ständiga trickstern som är invånarna i Asgård till både nytta och skada. Han är Odens ”blodsbror” och skugga, och kanske är han även vår skugga, psykoanalytiskt sett? Jörgen I Eriksson frågar sig om det är möjligt att på ett shamanskt sätt samarbeta med Loke och kommer fram till att det är bäst att undvika honom. Lokes egenskaper är ”helt enkelt inte eftersträvansvärda för den som söker andlig utveckling”. Risken finns här att Erikssons slutsats istället verkar lockande och utmanar den ständigt kunskapstörstande shamanlärjungen, som givetvis själv får ta konsekvenserna.

Eddans dolda visdom har skrivits i syfte att lyfta fram en urgammal andlig kunskapsväg. Dess verser kan fungera som ”portar” till den andliga världen, den som Jörgen I Eriksson kallar Drömtiden. De kan sjungas eller reciteras, och den värld de berättar om kan göras till mål för olika typer av själsresor. Eriksson betonar att den kunskap vi därigenom kan uppnå inte främst handlar om hur livet levdes förr, utan hur vi kan och bör leva det idag. Var och en kommer att göra sina egna Edda-tolkningar, vilket inte hindrar att slutresultatet kan bli ett tillstånd av harmoni och balans, detsamma som ”att tänka och vandra i skönhet”.

Den som vill läsa mer om Jörgen I Erikssons författarskap eller köpa hans böcker kan söka här.

februari 1


Eta Christensson

NANNA – roman om en häxa

”Föräldralös från födseln, dock uppväxt under modersvingar av kärlek. Oskyldig men mycket vetande. Även det förbjudna. Vem är jag? Icke lik andra? Skön eller ful? Listig som ormen med dold tand men icke beskedlig som duvan? Mina lärare äro allt omkring. Mörka furor, stjärnornas tal, viskande bäckar, hoppfullt gräs, vind och åska … Djärva vargar, gamla älgar med horn som trädkronor, mäktiga björnar, smålömska rävar … harar, ekorrar, råttor … lo, mård och fåglar av varjehanda slag. Jag observerar människor. Mänsklig natur skiftar, är obeständig, svår att tämja, som ett vilt kritter. Jag är blott kvinna och borde icke veta, så säges det. En man får veta och söka ära. En kvinna kan köpas för ett stycke silver. En medelstor oxe betingar det dubbla. En kvinna är Djävulens portöppning, ondskans vassaste tagg säga de, prästerna … Jag tror icke allt som säges.”

Dessa ord (i moderniserad version) påstås vara nedskrivna av en Nanna Knutsdotter omkring år 1256, då hon ska ha varit sexton år. Hon bodde i Sverige och var troligen enda barnet till en adelsman vid namn Knut Eriksson och hans hustru Ulrika.

1981 utkom Marianne Ruuth med romanen Nanna som tar sin utgångspunkt i citatet ovan. Hon var född 1931 i Sverige men utvandrade 1958 till USA. Där verkade hon som journalist och författare och skrev mängder av biografier över kända personer men också några romaner. I Nanna lever Marianne Ruuth sig in i den sextonåriga flickans berättelse och målar upp ett dramatiskt äventyr i det svenska 1200-talssamhället och de djupa skogarna.

Romanen har ett bra språk och är lättläst. Den hör inte till de stora romanerna, snarare kan den väl klassas lite åt kioskromanhållet. De goda människorna är alltigenom goda och för dem blir slutet lyckligt. De onda är alltigenom onda och för dem går det illa. Men för en häxa kan den ändå vara givande att läsa med tanke på skildringen av den kloka gummans liv långt inne i skogen.

På biblioteken är den troligen utgallrad vid det här laget, men på Bokbörsen finns just nu 57 exemplar, varav det billigaste kostar 10 kronor.