Årshögtider

Alvablot 2016

tanumshede-gastgifveri
Det här året hade vi valt Tanumshede i Bohuslän som mål för vår Alvablotsresa. Främst var det förstås hällristningarna som lockade oss.
Men där finns också en anrik gästgivargård från 1600-talet och det förunnades oss att äta vår festmåltid i ”skänkrummet” som finns kvar från den tiden. På väggarna står skrivet namnen på alla de krögare och krögarmoror som har basat där, från 1663 och fram till nu.
alvablot-16-6
De mest mediala av oss berättade om barska kvinnor, fulla drängar, respektingivande bygdeoriginal och stampande hästar. Själv uppfattade jag endast glädje och livaktighet. Men ceremonin som vi enligt vår tradition höll för de döda på lördagskvällen blev ovanligt rik och lyckad. Vårt enkla altare arrangerade vi mitt på det gamla trägolvet.
alvablot-16-2
Och som vanligt hade vi klätt upp oss för att hedra de döda.
alvablot-16-1
På dagen besökte vi hällristningarna men det var inte möjligt att njuta av dem någon längre stund eftersom vädret var ovanligt uselt med stark blåst och blötsnö. Det är första gången vi firar Alvablot utan att ha bästa tänkbara väder. Vi brukar alltid hålla vår stora ceremoni utomhus vid midnatt, men det här året var det otänkbart.
tanum-5
Efter att ha kämpat mot kyla, blåst och regn tog vi vår tillflykt till Vitlycke Museum som ligger i närheten av ristningarna. Där var varmt och ljust och det fanns hur mycket som helst att titta på. Innan vi gick därifrån åt vi dessutom en ljuvlig arabisk lunch där.
alvablot-16-5
På söndagen skildes vi åt efter att ha bestämt platsen för nästa års möte. Merete som hade längst att köra reste lite i förväg.
alvablot-16-4
Och sedan for vi andra iväg, var och en åt sitt håll, uppfyllda av den härliga energi som helgen hade gett oss.
alvablot-16-3

Text & bild Eta Christensson

Alvablot 2015

Lundsbrunn 2
För trettonde året i rad har mina vänner och jag firat Alvablot. Den här gången hade vi bokat in oss på det anrika Lundsbrunns kurhotell som ligger cirka en mil norr om Skara. Grunden till Lundsbrunns berömmelse är Odinskällan, en offerkälla känd sedan 500 f.v.t. Den har numera ett helt hus byggt över sig och kan bara ses genom ett glasgolv. 1724 började källan användas som hälsokälla och Lundsbrunn utvecklades till en attraktiv kurort.
husaby källa
När vi sonderade terrängen fann vi att Husaby källa ligger i närheten och den ville vi förstås besöka. Det är ju där Olof Skötkonung sägs ha döpts till kristen tro nån gång på 1000-talet. Det är ju väldigt inspirerande att döpa sig på en sån plats, så vi beslöt att göra det, vi också. Var och en döptes till ett liv i den Stora Moderns tjänst och fick ta sig ett nytt namn, så som brukligt är. Som vanligt var vädrets makter snälla mot oss, det var milt och vindstilla med solsken.
Brigidas källa
Några hundra meter därifrån ligger Brigidas källa, och det råder delade meningar om var Olof egentligen blev döpt. Kanske var det rentav i England säger en del. Det är möjligt att han reste runt och döpte sig upprepade gånger, som en förebild för hedniska undersåtar. Så för att få del av Brigidas kraft döpte vi oss där också.
festklädda
På lördagskvällen åt vi middag i den lyxiga matsalen och höll sen en högtidlig ceremoni, inramad av brinnande marschaller i parkens mörker. Vi åkallade och dansade, bjöd in de döda, offrade bröd och dryck och mötte Hel, allt med samma gudabenådade förmåga till både allvar och lek, den som jag uppskattar så mycket. Måtte vi aldrig bli för gamla för att leka!
Merete vid Brigidas källa

Text: Eta
Foton: Sara, Christel och Simon.

Alvablot 2014 på Bäckaskogs slott

Under Allhelgonahelgen firas enligt nordisk tradition Alvablot. Det är den tid på året då ”sprickan mellan världarna” är som störst, vilket innebär att det är lättare än vanligt att få inblickar i andevärlden och kommunicera med de döda. Vid Alvablotet uppmanas vi att kontakta de vänner och släktingar som har gått över till den andra sidan.
Bäckaskog 1
På Bäckaskogs slott i nordöstra Skåne möttes nitton häxor och shamaner för att samtala, hålla ceremonier, sejda och äta middag tillsammans. Deltagarna kom från hela landet, från Åre i norr till Trelleborg i söder.

– Alvablotet är en av de viktigaste högtiderna för mig. Det är fjärde året jag är med här. Jag vill vörda alla som har gått före mig. Det är ju tack vare dem jag är den jag är, säger Simon Riis Hasselskog.

Deltagarna samlades redan på fredagskvällen för att presentera sig för varandra med en berättelse. Därefter övades sång och danssteg inför lördagskvällens stora ceremoni. Under lördagsförmiddagen gjordes en utflykt till Kjugekull, ett naturreservat som ligger i närheten av Bäckaskog, på näset mellan Oppmannasjön och Ivösjön. På toppen av Kjugekull hölls en ceremoni för att skapa ett band till platsen och komma i förbindelse med dess rådare.
alvablot 2014 kjugekull
– Det här är ett sätt att stärka banden med Moder Jord och alla som huvudsakligen befinner sig i den icke-ordinära verkligheten. Och ett bra sätt att stämma sig själv i balans med Det Stora Kosmiska Kretsloppet, säger Jonas.

I närheten av kullen finns en grotta som är en utmärkt sejdplats. Två av deltagarna gjorde med hjälp av de övrigas trumning och sång en resa till de andliga världarna för att hämta svar på några av de andras frågor. Svaren var som vanligt gåtfulla men fyllda av visdom och bjöd på flera tolkningsmöjligheter.
Grottan Kjugekull 2
Efter lunch och vila samlades mötesdeltagarna i slottets grindstuga för att fortsätta dela med sig av sina livsberättelser. Flera berättade om sina ”aktuella konstnärliga projekt”, vilka visade sig handla om de mest skiftande ting: klädskapande, överlevnadsövningar i naturen, lajv, arbete med keramik, astrologistudier och aktivism för att motverka skövling av Moder Jord.

På lördagskvällen bänkade sig alla i Drottningens Matsal på slottets paradvåning för att inta en fyrarätters middag. Många hade klätt sig i långklänningar och pannsmycken men där fanns även andra stilar, alltifrån trappers till Simon Riis Hasselskogs exotiska klädskapelse, se här.
middagen 1
Många tal hölls, om den andliga krigarens mod, om kampen för Ojnareskogen, om möjligheten av att kriminalisera Ecocide, dvs jordförstörelse, om hur häxor kan använda sina kunskaper i vardagen. Murli Soogrim berättade om sin 80 mil långa pilgrimsvandring till Santiago de Compostela.

Murli
Under middagen fanns fotografier av döda anhöriga med på bordet och deras respektive historia berättades. Enligt en mycket gammal tradition är detta den tid på året då de döda kommer på besök från underjorden för att dela en måltid med oss.

– För mig är detta en tid för eftertanke och reflektion. Det är en stund för att möta de älskade som nu dansar i en annan dimension, säger Elise Hauksson.
Elise 1
Sent på lördagskvällen hölls en ceremoni i slottsparkens mörkaste del. I en cirkel av hundra marschaller dansade och sjöng deltagarna: ”Här i höstens mörker, öppnas en dörr. Vi möter de döda, vänner ifrån förr. Alla själars natt, alla själars natt! På stjärnbelysta stigar vandrar vi fram. Vi möter de döda, vi säger deras namn …” Och namnen ropades ut i natten.
Söndag förmiddag avslutades mötet efter ett cirkelsamtal om hur denna typ av Alvablotfirande ska kunna spridas ut i landet. För även om Bäckaskogs slott är en fantastisk plats är det långt att resa för dem som bor norrut. Nästa år kommer mötet förmodligen att ske i Stockholmstrakten eller kanske i Östersund.
Bäckaskog, rosor
text: Eta Christensson
foto: Åsa Åkesdotter och Teo Törnqvist