Dikter

Resan

av Eta Christensson

Vi hade rest i många dagar
för att inte tala om nätter
när vi slutligen kom fram
till jordens gräns.
Vi såg tydligt
att det var där den gick
gränsen
så vi stannade, ja
var tvungna att stanna.

En viss irritation spred sig
i vårt ressällskap.
– Man ser ju inget, sa någon,
det måste finnas något mer!

Vi stod där alla och såg
ut i tomma intet
väntade, lyssnade
som om det handlade om uthållighet.
Men det fanns verkligen
ingenting.

Vad skulle vi göra?
Vända tillbaka var otänkbart
kasta sig utför stupet
var ingen lösning
fast någon föreslog det.
– Vi stannar här, sa jag
vi lär oss leva med det.

attehogen min

Vad gör en häxa lycklig?

av Eta Christensson

Häxorna är tillbaka.
Vi trodde att de utrotades
på 1600-talet, men
sanningen är att de inte kan dö.

Häxorna är tillbaka
fullt levande mitt ibland oss.
De organiserar sig
fackligt och politiskt.
De håller konferens
och ställer till med kvastparad.
De dansar på Omberg
och tar en tur till Blå Jungfrun.

Säg mig, vad gör en häxa lycklig?
Å, att få leva! Bara att få leva!

Men alla älskar inte häxor
somliga misstror dem
ser snett på dem
tror att de är onda
sysslar med farliga saker
åkallar mörkrets makter
kokar soppa på ormar.

Men sanningen är
att häxorna älskar livet.
Under fullmånenätter
samlas de på daggvåta ängar
de dansar för Mångudinnan
ler mot hennes bild i skyn
de öppnar sig i kärlek
längtansfull kärlek.

Säg mig, vad gör en häxa lycklig?
Å, att få leva! Bara att få leva!


Häxa på berget, min

En häxa

av Eta Christensson

En häxa är en människa som behärskar konsten att leva i en värld full av dårskap och illusioner. Hon vet hur man tar sig fram genom översvämningar och hur man undviker att bli begravd i laviner. Hon låter inte stormarna blåsa henne omkull och hon bränner sig inte på elden.

En häxa ser växterna och djuren som sina vänner. Hon är varsam och lyhörd och kliver med lätta steg på Moder Jords hud. Hon hör Moder Jord andas och hon uppmärksammar livets flöden.

En häxa hittar alltid något att äta i naturens skafferi och kan laga till det på ett smakligt sätt. Rötter och nötter, frön och bär, allt förstår hon sig på och kan skilja det giftiga från det hälsosamma. Hon tackar för det hon får och är noga med att inte störa balansen.

En häxa lever i fred med andra. Hon undviker att råka i gräl med folk. Hon har en förmåga att hålla människor på avstånd när hon vill och kan skapa en skyddande mur omkring sig själv. Men hon förmår också öppna låsen till andras stängda portar, när hon tror att det är rätt att göra det.

En häxa vet att överlämna hämnden till Gudinnan, om någon trots allt skulle kränka henne och göra henne illa. Hon avstår från att hämnas av egen kraft, eftersom hon vet att allt hon gör kommer att falla tillbaka på henne själv.

En häxa är sant oberoende. Hon skapar själv sitt liv. Hon frågar inte efter konventioner och traditioner. Hon gör som hon själv vill göra, men ser samtidigt till att inte skada någon annan.

En häxa älskar Gudinnan. Hon vet att hon själv är en skimrande vattendroppe i Gudinnans oändliga hav. Hon vet att hon tillhör Gudinnan, hon vet att hon själv är på väg till Gudinnan.